Husets fyrbenta vänner - husdjur

Albumbeskrivning:

Hela mitt liv har jag haft förmånen att få ha något djur i min bostad eller närhet. Förra sommaren tjuvparade sig mina storpudlar. Resultatet blev 7 valpar. Av dessa är nu 5 spridda över hela Sverige och 2 finns i Norge. Den 29 juni 2008 fyllde de 1 år. Mamman har fått aggresiv cancer som följer skelettet så vi får se hur länge vi kan få ha henne kvar. Pappan är numera kastrerad. Försöker att ta en dag i taget och njuta av den tid som är just nu.
Föräldrarna är nu 5 och 6 år. Några fler valpar kan det inte bli då livmodern tagits bort på tiken p.g.av. cancern.

Hade en sommarhage som de kunde vara i mitt på dagen och busa. Mamma Moa kollar om allt är okey.

Mat är inte dumt.

Många kompisar att busa med.

Hela hagen från verandan med skuggparasoll o allt möjligt.

Rep o snören var kul kommer jag ihåg.

Vad gör du "mormor"?

Men du har ju inte torkat dej i rumpan! Mamma ordnar upp det hela.

Här har "morfar" fullt upp. Inventering i fickorna om det ev. finns lite hundgodis bland spik o skruvar.

Och en valp som gjort paket av sig själv. Bakom stort plaströr som de med förtjusning rusade igenom. Det lilla kröp de igenom. Ibland möttes de på mitten och då blev det många och långa diskussioner (skall) om vem som skulle backa.

" Morfars" tur att sköta om den mänskliga kontakten.

Mamma Moa satt ofta här som en staty och betraktade sina svarta busfrön från utsidan.

Jösses, vilka stora trampdynor du har "morfar"!!!

Vackra mamma Moa. En älskad vovve. Är så vacker på denne bild.

Svårt att låta bli och inte "klämma" på dem. De var ju så gulliga allihop.

Tryggt bakom mammas rygg

Nej, nej gå inte "morfar". Stanna en stund till o lek.

Gänget transporterades i denne plastlåda mellan valphagen inne och utelekis.

Pappa Bill fick inte alltid vara så här nära. Det hände att tiken blev ordentligt sur o bet honom i näsan. Själv var han både förtjust i och snäll mot dem.

Pappa Bill låg ofta i skuggan på verandan och hade koll. Här var han på säker mark för den något stingsliga frun.

Och en bild från verandan ned mot sommarhagen. Rena cirkusen med pressenning mot solen denne varma dag som kortet togs. Lilla tältets bakvägg är nu helt borta och utslitet men det var fortfarande kul ändå.

Både mor o far.

Agnes struttar ut från plaströret.

"Morfar" har problem med att kolla in alla som lätt försvann i växtligheten här.

Ett litet hus hade de också, bäddat med mjuka o lurviga filtar där de kunde ta sig en liten tupplur när de ville. Taket kunde lyftas av för daglig skötsel.

Det blå tältet köpte jag i en leksaksaffär och det var en tiopoängare. Några inne i och resten hoppade på tältet utifrån. Det gick inte att trycka ihop utan reste sig själv hela tiden. De kröp genom fönstrena också. Det var kul.

En valp i hålet om man kollar noga. Det var spännande att kolla bakom huset och inne i.

Här kommer visst den varma maten .

En del har redan tjyvstartat med en rätt från "mormors" kök. Äggula filmjölk rå köttfärs, vitaminer och lite torrfoder. Det blir man stor o stark av.

Hallå allihop. Mamma kommer med mat nu. "Morfar" samlar ihop gänget så att ingen ska bli utan.

Nu är också pappa här o kollar vad som sker. Han borde undra över vad han ställt till med.

Du var mej en stor o blek gubbe tycks valpen tänka om sin far.

Nej, bäst att gå till mammas restaurang innnan den stänger.

Och så gäller det att hitta den största puppen.

Dåligt bordsskick verkar det som. Trampa i maten......

Här i alla fall en som nu är mätt o belåten. Tänker nog ta sig en tupplur på fårskinnet.

Och här några till. Det är varmt och de söker skugga under stolen. Pappa Bill kollar om allt är som det ska. Han ville gärna vara med på ett hörn.

Några har krupit till "morfar" tillsammans med mamma o pappa.

Men snart är det full rulle igen.

De var inte direkt ängsliga av sig utan gjorde egna utflykter bland buskarna här.

"Morfar" o pappa Bill hjälpte till o var valpvakter.

Valparna var ofta ute i det fria.

Pappa är här föremål för lite grundligare undersökning. Sånt kan man våga sig på särskilt om man är två

Här en liten krabat som krupit upp på de vuxna hundarnas favoritstubbe vid verandan. En liten utkikspost.

Under natten och kvällen fick de vara i gamla köket där nu golvet har öppnats under album kök. Här är det kvällen och de har tagits in för natten. Även jag lagade min mat här samt att jag också tittade på Tv här för att de skulle ha sällskap.

Kökstrappen utanför stängdes av så det blev som en liten balkong. En gammal plastmatta kläddes på verandagolvet som skydd då de fick sin potträning här.

De var duktiga till att kissa o bajsa här ute faktiskt. Det var ju ett spännande ställe annars också. Till och med mamma Moa var ute o kollade runt här.

Pappa låg ofta i den lilla gången mellan kök och uteveranda så att han kunde se vad som skedde både ute o inne. Han ville inte gå i kisset där utanför. Det var han noga med. Han är lite "fin" av sig annars också och vill inte bli lortig eller blöt.

Småttingarna tyckte om sin pappa och visade samhörighet.

Han var en trygghet tror jag under hela deras tid innan de fick egna hem.

De samlades gärna runt omkring honom och han morrade aldrig utan det var som om han förstod att han var pappan och skulle hjälpa till. Han var väldigt förtjust i dem. I bakgrunden stora kassar med dagstidningar. De räckte aldrig till så man fick hämta hos hela släkten. Det var någon som kissade på dem hela tiden.

Lite bollspel och bus efter kvällsmaten var roligt i väntan på John Blund. På så vis blev det färdigbajsat för natten och mycket kiss som hamnade utanför valphagen.

"Morfar" har gått in i skafferiet och där fanns allsköns läckerheter. Hundgodis om inte annat samt små tuggpinnar fanns det här i oanade mängder. De visste att det alltid blev utdelning när någon gick hit in. De var ju så förtjusta varje gång de fick något och det var så roligt att se dem springa iväg med sina fynd. Det var som en kö till godiskiosken.

Två "köksbiträden". Man fick tänka sig för vad man lade längst ut på kanten på bänken så att de inte gjorde sig illa. De ställde sig på bakbenen och kollade ofta när man grejade här. Pudlar är nyfikna.

Här har jag fått hjälp med veden. Den låg för det mesta ute på golvet utom den som var i spisen förståss. Men jag tror de mådde bra av att få vara med oss människor hela tiden. Och rota o greja fick de göra så mycket de ville. Kåken skulle ju ändå "rivas" Mamma Moa har lagt sig i valpkorgen. Det var väl det bästa stället. För lägga sig vill ju inga barn.

Här en bild från valphagen dit de flyttades för att sova för natten. De började somna ute på golvet och då lyftes de hit allt eftersom för säkert förvar. Själv sov jag i rummet invid med öppen dörr ifall det skulle hända något oförutsett. Golvet skurades varje morgon och sedan la jag ut tidningar när de skulle sova till natten men dessa röjde de om med och det var jättekul om man kunde knycka allihop för "mormor" och dra iväg med. Jag ville ju ha dem så att de täckte golvet för när de kissade så blev det inte så söligt för dem att gå i under natten utan det sög ju tidningarna upp. För kissades gjorde det kors o tvärs. De hade ju alltid vatten inne här och det rann ju "rakt igenom"

När de blev större behöde de ingen valphage på nätterna. Här är det några stycken kvar då de andra börjat hämtas hem. Några valpköpare hade långt tidigare bokat utlandsresor och kom en vecka senare. Mamman Moa mitt i.

Två som håller koll på varandra. Katten tycker att de har blivit både stora och närgångna. Kan inte va roligt o va katt med nio hundar i huset. Han ser besvärad ut. Han fick mat på annan plats också så han kunde äta i lugn o ro men det var spännande att utmana ödet. En katt är ju också sällskapssjuk emellanåt. Den lille på golvet har just krafsat i svansen på katten när han åt men kameran hann inte med. Därför den något bistra minen. -Vad tar du dig till? - tycks katten undra.

Nån gång ska katten ned på golvet igen. Här en valp som tycker detta var något av en bättre film än den som visas på Tvn. Helt fascinerad då denne lurvig sak kom in o åmade, jamade och fjantade sig för "mormor".

Välkomna allihop!
Här ett besök hos vår duktiga och glada veterinär Marit. Nu ska det chippas o sprutas mot allt otyg. Å så ska vi ha ett intyg på hur vi mår också.

Här är kön till behandlingen.

Lite underhållning underlättar väntan.

Färdigbehandlad valp på golvet för turordningens skull. Skönt att få komma ur lådan lite också kanske.

Det talas numera om djurs betydelse inför det mänskliga välbefinnandet.Ännu en som blir glad och bara måååste få krama lite. Det är Eva som passar på. Måste tillhöra glädjestunderna i det jobbet att få träffa valpkullar.

En något förundrad patient. - Varför ska vi sitta här nu då i en gammal papplåda, vi som hadde så kul hemma i "bushagen" ...

Så var det färdigklämt och färdigkollat. Sista valpen har fått sitt friskintyg. Nu ska de strax överlämnas till sina familjer.

Alla är klara och nu återstår bara hemfärden i "mormors" bil. Marit tar adjö.

Och här har Amanda gjort sig fin. Ska strax få träffa sin blivande husse o matte från Älvängen.

Så söt med liten rosett.

Och här hämtas Alfred. Lycklig lillmatte från Arvika får hålla.

Och här Alfred igen nästan 1 år gammal med sin matte på midsommardagen. Har varit hos "mormor" och rakat sig inför semestern vid sommarstugan. Bara plymsvansen kvar. Alfred är en riktig "sjöman" och om han ska hinna torka mellan varven så är nog detta den bästa lösningen den här sommaren i alla fall om man ska ha kul utan "fuktskador".

Pappa vill visst säga några ord innan han går.

Kanske dags för det här med blommor och bin... Alfred börjar bli stor pojk nu. Det viskas i alla fall så ingen annan ska höra.

Så vill han ta en match med en lekglad mamma innan han åker. Har fått henne på fall nu.

Öronlappen har lagt sig uppe på Alfreds huvud i stridens hetta.

Nåd, nåd ... jag ber om nåd.. ska du ta livet av mig skitunge.... Mamma Moa försöker värja sig mot sonen som nu är större än hon själv.

Här kommer pappa rusande för att se om han kan få dem till att lugna sig. Det är dagg i gräset och här kan man riktigt se hur han inte vill bli blöt om fötterna. Han är lite snobbig av sig. Jagar aldrig katter och kommer självmant på morgonen för att bli kammad m.m.

Hörrni, sluta med dumheterna va ska folk tro?

Får väl be om ursäkt då morsan.... men kul var det..

Mamma Moa "snörper" på näsan som dålig förlorare...... Alfred visar sin pudelnäsa i profil så att alla kan se hur lång och ståtlig den blivit.

En stilig pojk som härmed tar adjö av "släkten" och springer hem på sina gängliga ben. Fyller 1 år om en vecka på denne bild.

Och så plötsligt någon timme senare kommer denne vackra tjej på besök ända från Oskarström. Det är Astrid som numera kallas Sally.

Ja ja säger då det. Hur snygg kan man bli egentligen?

Mor o dotter studerar varandra

Några skutt men nu syntes det att det var en dam som var på besök och uppförde sig som en sådan också. Det var inga grabbatag nu precis. Mamma Moa beredd på att det ska bli bus.

Bäst att sätta sig hos matte igen så man får koll på läget här... man ska nog inte dra igång nåt större ståhej.....nån kan tro att man blivit dåligt uppfostrad.

Jag börjar bli vuxen nu så jag får väl försöka leva upp till det kanske......
Ska snart på utställning så ja kanske ska va rädd om nya frisyren...Ska bli mor själv så småningom. De australiska generna ska väl föras vidare eller vad säger du mamma? Då blir du mormor.

Så det var här då som vi sprang runt vi sju...

Mmm... så detta var barndomens "vagga"...alltså

Mamma Moa fjäskar för dottern Astrids husse. Fotogaraferades gjordes det kors o tvärs....

-Var rädd om dej mamma, och tack för den fina flickan du fött åt oss.-
Husse i Oskarström tar avsked av mamma Moa före hemresan.

Och här en "inredningsbild" från gamla köket innan det renoverades. Vid det här tillfället hade Arvid kommit på besök och har lagt sig mellan mor o far i hundsängen. Arvid är här 5 månader gammal.

Och här min gulliga Moa som satt sig i solen på en bänk där jag jobbade. På hösten är alltid marken fuktig oavsett var man sätter sig.

Strax kom också Bill och ville vara med och sola sig.

Nybadad kvällen innan bröstar han upp sig här och solar sig. Han tyckte det var härligt med lite solvärme. De blir alltid lite kuriga dagarna efter även om man föntorkar dem noga. Kul typ.

Å så kommer katten hem genom trädgården. Och en katt måste man ha koll på. Även om det så bara är husets egen. Man vet aldrig vad en sån kan hitta på.

Nej, vi solar vidare i stället å bryr oss inte med den där fjantiga katten. Han ska säkert bara in o fjäska för "morsan" i vanlig ordning.

Så kommer sonen Alfred och hälsar på. Pappa Bill smygpussar bakom buskarna. Alltid trevligt när barnen hälsar på.

Mamma Moa blir också glad och visar upp sin senaste leksak i ett ärevarv för sonen.

Alfred vill först kolla upp vem som varit här sen sist.

Mamma Moa iakttar sonens utforskningar.

Och så var det avklarat. Hej mamma. Visst är jag snygg i min nya frisyr.

Uppklippta kanter. Visst är jag tuff?

Pappa kollar in sonens strumpor. Vi har visst samma frisyr båda två. Du har också fått strumpor som jag har säger pappa Bill

Och svansen har ingen tofs längre. Sista skriket ute på stan har jag hört.

Och vad gör ni annars då. Är det nåt bus på gång? Nej tydligen inte. Verkar verkligen lugnt här.

Ska gå in till "mormor" istället för hon brukar alltid ha godis till mej. Tror jag ska flytta hit. Jag är väldigt förtjust i min "mormor" jag.
Och så blev det. Denne lille kille trivdes inte med sin familj utan fick komma "hem" igen. En liten gosse i en stor kropp som gömmer näsan i mormors knä av och till och vill ha mycke pussar o kramar. Fick som han själv ville till slut på grund av sin förstående familj. "Mormor" har alltid tid över för mig. Så blev det bra till slut i alla fall även för Alfred. Nu skuttar han i skogen med mor o far och flyger runt som en galax. Mycket spring i de gängliga benen som ska ut. Så älskar han sin mor förståss, och så fort det händer något eller om han ser något ovanligt så springer han till mor eller "mormor" som också ska komma och titta. Pappa har han respekt för men ibland så kan även pappa Bill ta en runda mellan buskarna i trädgården för att skoja med sonen Alfred eller Pompe som han också kallas. Pompe brukar också följa med till ålderdomshemmet till gammelmormor. Han måste ju börja leva ett eget liv också. Han är en ovanligt snäll o lydig pojk i alla fall tycker "mormor".

Och här står nu Alfred och det har firats nyår. Det har skjutits kors och tvärs i närheten men Alfred och även hans föräldrar lyfte inte på huvudet en gång. Hans mor var ängslig under sina första år men jag visade henne till hundkorgen och fortsatte greja såsom det var helt i sin ordning. Hon darrade men varje gång hon kom förde jag henne till korgen och sa stanna. Hon lärde sig snabbt och det är skönt att de aldrig reagerar längre. Hade en samojed som jag tröstade och förstärkte denna rädsla hos. Man visste ju inte bättre, och sen hade han ett elände om det så bara var småpojkar med korkbössor. Han plågades hela livet, tyvärr.

Frisyren börjar växa till sig och så även Alfred. Han har en hållning och gång som är helt otroligt vacker. Så har han visat pappa Bill vem som bestämmer. Aldrig hade jag trott att det var en alfahanne också. Han är inte elak mot sin far utan vill både leka och vara snäll. Pappa Bill är dock något chockad över förändringen och misstänksam för tillfället.

Det bästa med honom är att han är så godmodig. Ingen aggressivitet än så länge.

Och här är pappa Bill också. Tittar nedåt vägen utifall det skall komma någon.

Och här hittar vi sonen Alfred som jobbar mellan buskarna här. Han knipsar av grenar. Har tagit lärdom av trädgårdsarbetet här. Ska fylla 2 år sista dagen i juni 2009 så det är mycket bus som ska fixas innan dess. Blir det inte värre än så så har det gått jättebra. Har inte förstört någonting inne.

Samlar dem här vid pappa Bills favoritställe. Han plockar även nedfallna. "Mormor" låtsas inte om det hela. Det kan vara bäst ibland annars kan det lätt bli en befäst mani. Och det blir nog några kvar till mej också. Buskar och blommor tycker om att bli beskurna och snart är den lille gossen en gammal gubbe. Åren går ju så fort och då bryr han sig nog inte med att härja i buskarna här. Just nu är det viktigt för Alfred att känna sig trygg i sin nya roll och få utvecklas på sitt naturliga vis. Får mycket kramar och får gå ut när han själv vill i trädgården. Stannar hemma även om porten är öppen. Kommer som ett skott om man ropar på honom. Vad kan man mer begära av en valp?

Maj månad och gräset har blivit grönt. Pinnarna som plockades i vinter används fortfarande av Alfred. Sin mor älskar han över allt på jorden. Och hon gör så gott hon kan för att sysselsätta sonen. Öronen står rakt ut av glädje då han vill leka med mamma.

Här har Moa ett ben i munnen som Alfred försöker fjäska till sig. Benet ser ut som om det var hennes riktiga tänder. Hon liknar ett monster.

Grodorna har vaknat i dammarna och nu har de fullt upp att med att smyga runt här och se på allt som händer här.

Va kommer du mormor? Alfred var med mamma under granen och det var ett himla oväsen så jag gick för att kolla vad de hittat på. När hon blir trött på sonen backar hon in någonstans för att få återhämta sig lite. Då skäller valpen på henne.

En dag blev slänten med hagtornsträden perforerad. Jag var inne och lagade lunch. Jag misstänker att det finns/fanns sork här. Fyllde hålen med hundlortar och skottade igen. En pudel hade jord på näsan i flera dar. Vem det var? Alfred förståss.

I år har jag köpt en barnsäng som jag sågat av benen på och bäddat upp. Särskilt den äldsta pudeln Bill, uppskattar arrangemanget. Alla mina hundbäddar har luft mellan madrass och golv för deras hälsa skull. Det blir fukt under och i dessa bäddar som ligger direkt mot golvet. Nu under sommaren och tidiga våren kan gamlingen ligga skönt utomhus och titta ut över gårdens framsida. Då håller han sig varm o go.

Tips! Köpte en grekrya på auktion som passade precis i hundsängen som står i gamla köket. Nu är ryan nytvättad och doftar rent och gott. Dessutom helylle.

Visst ser det inbjudande ut. Får nästan lust att testa den själv men jag får väl försöka behärska mej gamla människan. De ska bada idag och då kan de krypa ned i sin säng och somna som stockar efter att jag fönblåst dem torra.