Hos oss så är det jag som har intresset för inredning, och en väldigt stark vilja.
Oftast får jag igenom mina förslag, men bara om jag kunnat presentera idéerna väldigt väl, så han är fullt införstådd med hur jag menar...
Han måste se saker, kan inte riktigt tänka sig det i huvet.
Det brukar sluta med kompromisser hemma.
Sen är det samma för oss som hos Neppy, det är jag som är händig, så vill jag få nåt gjort får jag göra det själv!
I större sammanhang, när det gäller tapetval, köksrenovering, möbler osv, så bestämmer vi alltid tillsammans.
Men ska det köpas nån ny kudde eller gardiner orkar han oftast inte engagera sig.
neppy; Jag är fullständigt livrädd att min sambo ska vilja ha shabby chic i våra torp.. Det är inte på något sätt min stil, och jag blir kallsvettig varje gång han pratar om att inreda "lantligt"...
Här hemma i stan flyttade jag in i hans läga. Jag såg till att hans Klippan åkte ut på landet där jag slipper se den så ofta, och så har jag fyllt sovrummet med mina böcker och bokhyllor. Har dragit in växter överallt också, och en del pryttlar som jag behöver ha runt mig för att må bra. I övrigt har vi behållit hans möbler som han gillar och jag står ut med. En del omflyttande har det dock blivit. Han är väldigt mån om att det ska var en ihopflyttning och inte en inflyttning.
Jolly, du har ju drömläget, att få bestämma själv!;-)
Neppy, jag känner igen mig i det du skriver, jag flyttade in i min killes 2:a när vi blivit ihop, och när jag föreslog att vi skulle åka till second hand och se om vi kunde hitta några fina fåtöljer (han hade två såna där IKEAfåtöljer i nåt silvertyg och stålstomme...) så rynkade han mest på näsan...
Nu är det han som föreslår att vi ska åka dit, och han som har full koll på blocket, ha ha!
Men, trots det så lyckas han inte alltid så väl, enligt mig, att välja "rätt saker".
Tur då att vi oftast väljer ihop!=)
Angående Shabby Chic.
Jag tror att det är så med många män att när det gäller att välja ut saker till hemmet så vill dom gärna vara med och ha nåt att säga till om, men sen blir de totalt hemmablinda.
Så om det är gulliga inredningar så kanske de protesterar i början, men sen ser de inte det längre, de blir helt enkelt så vana vid det att dom inte ens tänker på det.
Rätta mig om jag har fel!=)
Hej!Jag har en sambo som är lika intresserad av inredning och design som jag och jag tycker det helt underbart=)...man bollar ideer med varandra,har vi olika åsikter om något i hemmet så brukar vi kompromissa=))...Inredning ska vara kul,och vi har väldigt lika smak så om jag eller han skulle handla själva så skulle det inte vara några problem men där imot större saker till hemmet så är det båda som bestämmer men det är väl en självklarhet.Delar man intresset inredning så kan man skatta sig lycklig annars kan det bli riktigt tråkigt att alltid behöva bestämma själv,handla själv...
Jolly:
Det låter ju riktigt trist om det ska behöva sluta så! Men det är säkert så det blir i många fall.
Jag och min sambo har kommit överrens om att det vi hade sen tidigare tar vi med oss vid en eventuell separation, allt annat delar vi lika på.
Vi har exempelvis två bilar, två soffor, två soffbord. Två barn... nej, nu skojar jag!=)
Men jag tror att det kan vara bra att prata om vad som händer vid en separation.
Vi har gemensamt konto för allt, så då blir det mest rättvist att dela lika på allt vid en separation.
Min kille hittar ibland riktiga guldkorn, och ibland rent skräp. Han är ganska ojämn i sin smak, tyvärr, ha ha!
Eller så är det jag som är kräsen och tjurskallig!=)
Han var dessutom ganska lättövertalad till att börja handla Second Hand, när vi träffades så bestod 90% av hans hushåll av IKEAprylar, men bara han fick välja en fåtölj som han tyckte om så var han fast!
Jag tycker att det är kul och bra att han vill vara med och välja prylar, eftersom det känns roligare om vi gjort det tillsammans. Jag skulle inte vilja ha full frihet (jo, kanske ibland förresten), då känns det ju som att man stänger mannen ute.
Vi ska ju båda trivas i hemmet, så det brukar bli kompromisser som löser våra inredningsproblem.
Önskar att min sambo inte skulle bry sig eller kanske ändå vet inte.
tex flytta vi in i våran nya lägenhet och behövde ny soffa letade i 5 månader innan efter en och hittade typ 8 st som jag tyckte passa oss INGEN DÖG inte ens litegrann.
okej vad vill du ha för nån soffa då?? vet inte säjjer han okej kolla nätet själv då leta på nån så jag vet vad jag typ ska leta efter,
nähä ingel lycka där heller.
hitta tillslut 2till, en fick välgodkänt men den tyckte jag var lite förstor efter att måttat hemma.
hittade en exakt likadan men lite mindre som passa vårt vardagsrum bättre.
den fall i hans ögon genom att det var litelite grått i tygen än litelite brunt som i den andra. då gick jag hem, grät och började planera var jag skulle gömma hans lik...
vi köpte tillslut soffan han ville ha för att jag inte kunde leva en dag till utan soffa, det vart asbra måste säjjas men sen dess frågar jag inte om nått, köper bara hem sen får han fan leva met för det är inte bara det att inget duger, han vet inte vad han vill ha och då är det väldigt svårt att kompremissa.
så när jag satt där i min nya soffa och kollade på NÅTT tvprogram där en ung tjej var på ikea med sin unga kille som inte brydde sig ett skit och hon säjjer "jag önskar att han skulle bry sig mer om inredning" då tänkte jag NÄHÄEDU det vill du absolutabsolut inte.
Måste inflika att jag tänker på han när jag köper saker till vårt hem, vill lixom inte att han ska sova i ett sovrum med rosa rosetter, gossegjur och ryshpysh, även om just det inte är min stil överhuvedaget.
var glada om ni harnågorlunda samma stil och kan diskutera saken annars är det midre roligt.
När jag och sambon skulle flytta in i huset så tyckte jag att det skulle bli mysigt att välja sakerna ihop.... Det föll redan på tapeterna! Han valde den hiskeligaste tapet jag någonsin sett, turkos med nåt epilepsi-(stavas det så?) mönster, inte direkt det rogivande man vill ha i ett sovrum.
Efter det avslöjade han att han är färgblind... Han är nu fråntagen all bestämmanderätt! ;-)
Vi diskuterar själva stilen och bestämmer ihop men alla detaljer lämnar han till mig.
Kunde dock vara lite kul om han hade intresserat sig LITE för möbler och inredning iaf. Han kan ju inte bara förstå varför jag vill byta ut soffbordet till i samma träslag som tv-bänken när vi redan har ett bord(som är ASFULT och inte matchar med något i vardagsrummet)
Åandra sidan kan jag ju inte förstå varför man behöver ett par nya jaktbyxor när dom gamla fortfarande håller.. ;-)
Jag kan svara på vad män, eller iaf min man, tycker om att bo i ett rosa-lila hem. När min sambo först flyttade in till mitt högst feminina hem (dock inte så mkt shabby-chic) sa han att han var totalt ointresserad av inredning och att han inte brydde sig ett dugg om att sova i ett sovrum med ljusrosa väggar. Å jag tror det stämmer. Men nu har vi köpt en gemensam nyprodcerad lgh som vi ska göra många tillval till och nu helt plötsligt har han fått en vilja och egen inredningssmak. Jag antar att han är trött på det rosa-lila och inte litar på att jag följer mitt nya rosa-förbud.
För övrigt så är det jag som de facto bestämmer då min sambo varken har intresse eller tålamod att gå igenom allt utbud och valmöjligheter. Däremot vill han få det att verka som att hans åsikt betyder ngt men oftast inser han själv att hans förslag är väldigt, väldigt dåliga. Men att han har fått sina vilja igenom att alla väggar i nya lgh ska vara vita anser jag vara en stor bedrift och framgång för honom.
Jag misstänker alltid när jag läser inredningstidningar där dom har "hemma hos"-reportage att det är kvinnan som bestämt nästan rubbet. Men ändå så står det uteslutande i artiklarna meningar som denna : "Jag och Göran" "Vi" "Stefan och jag"...
Hemma hos min mamma och hennes sambo är det min mamma som till 100% bestämmer. Hon väljer ut en blommig tapet som han vill kräkas åt och sen tapetserar han snällt upp den åt henne. HAr han en åsikt slår hon bort den, klassiskt "Selma och Lilla Fridolf" par.
Hemma hos min storerbror och hans fästmö (om en vecka fru) är det hennes stil som dominerar lägenheten till 100%. Första gången jag kom på besök undrade jag om min bror verkligen bodde där. Det enda spår jag kunde hitta var hans tv-spel och möjligtvist hans kläder i garderoben.
LadyClose, det är ju vanligast att kvinnan inreder och mannen sköter det praktiska därefter. Lite tråkigt, men de flesta män dör nästan hellre än går in i vissa affärer osv. Är väl lite som kläder, inte så vanligt intresse bland män.
Sida 2 av 3:
Anna.Belle, 2010-01-26
Intressant diskussion!
Hos oss så är det jag som har intresset för inredning, och en väldigt stark vilja.
Oftast får jag igenom mina förslag, men bara om jag kunnat presentera idéerna väldigt väl, så han är fullt införstådd med hur jag menar...
Han måste se saker, kan inte riktigt tänka sig det i huvet.
Det brukar sluta med kompromisser hemma.
Sen är det samma för oss som hos Neppy, det är jag som är händig, så vill jag få nåt gjort får jag göra det själv!
I större sammanhang, när det gäller tapetval, köksrenovering, möbler osv, så bestämmer vi alltid tillsammans.
Men ska det köpas nån ny kudde eller gardiner orkar han oftast inte engagera sig.
MimmiLinnea, 2010-01-26
neppy; Jag är fullständigt livrädd att min sambo ska vilja ha shabby chic i våra torp.. Det är inte på något sätt min stil, och jag blir kallsvettig varje gång han pratar om att inreda "lantligt"...
Här hemma i stan flyttade jag in i hans läga. Jag såg till att hans Klippan åkte ut på landet där jag slipper se den så ofta, och så har jag fyllt sovrummet med mina böcker och bokhyllor. Har dragit in växter överallt också, och en del pryttlar som jag behöver ha runt mig för att må bra. I övrigt har vi behållit hans möbler som han gillar och jag står ut med. En del omflyttande har det dock blivit. Han är väldigt mån om att det ska var en ihopflyttning och inte en inflyttning.
Anna.Belle, 2010-01-27
Jolly, du har ju drömläget, att få bestämma själv!;-)
Neppy, jag känner igen mig i det du skriver, jag flyttade in i min killes 2:a när vi blivit ihop, och när jag föreslog att vi skulle åka till second hand och se om vi kunde hitta några fina fåtöljer (han hade två såna där IKEAfåtöljer i nåt silvertyg och stålstomme...) så rynkade han mest på näsan...
Nu är det han som föreslår att vi ska åka dit, och han som har full koll på blocket, ha ha!
Men, trots det så lyckas han inte alltid så väl, enligt mig, att välja "rätt saker".
Tur då att vi oftast väljer ihop!=)
Angående Shabby Chic.
Jag tror att det är så med många män att när det gäller att välja ut saker till hemmet så vill dom gärna vara med och ha nåt att säga till om, men sen blir de totalt hemmablinda.
Så om det är gulliga inredningar så kanske de protesterar i början, men sen ser de inte det längre, de blir helt enkelt så vana vid det att dom inte ens tänker på det.
Rätta mig om jag har fel!=)
MrsWilen, 2010-01-27
Hej!Jag har en sambo som är lika intresserad av inredning och design som jag och jag tycker det helt underbart=)...man bollar ideer med varandra,har vi olika åsikter om något i hemmet så brukar vi kompromissa=))...Inredning ska vara kul,och vi har väldigt lika smak så om jag eller han skulle handla själva så skulle det inte vara några problem men där imot större saker till hemmet så är det båda som bestämmer men det är väl en självklarhet.Delar man intresset inredning så kan man skatta sig lycklig annars kan det bli riktigt tråkigt att alltid behöva bestämma själv,handla själv...
Anna.Belle, 2010-01-27
Jolly:
Det låter ju riktigt trist om det ska behöva sluta så! Men det är säkert så det blir i många fall.
Jag och min sambo har kommit överrens om att det vi hade sen tidigare tar vi med oss vid en eventuell separation, allt annat delar vi lika på.
Vi har exempelvis två bilar, två soffor, två soffbord. Två barn... nej, nu skojar jag!=)
Men jag tror att det kan vara bra att prata om vad som händer vid en separation.
Vi har gemensamt konto för allt, så då blir det mest rättvist att dela lika på allt vid en separation.
Min kille hittar ibland riktiga guldkorn, och ibland rent skräp. Han är ganska ojämn i sin smak, tyvärr, ha ha!
Eller så är det jag som är kräsen och tjurskallig!=)
Han var dessutom ganska lättövertalad till att börja handla Second Hand, när vi träffades så bestod 90% av hans hushåll av IKEAprylar, men bara han fick välja en fåtölj som han tyckte om så var han fast!
Jag tycker att det är kul och bra att han vill vara med och välja prylar, eftersom det känns roligare om vi gjort det tillsammans. Jag skulle inte vilja ha full frihet (jo, kanske ibland förresten), då känns det ju som att man stänger mannen ute.
Vi ska ju båda trivas i hemmet, så det brukar bli kompromisser som löser våra inredningsproblem.
Badgerana, 2010-01-27
Önskar att min sambo inte skulle bry sig eller kanske ändå vet inte.
tex flytta vi in i våran nya lägenhet och behövde ny soffa letade i 5 månader innan efter en och hittade typ 8 st som jag tyckte passa oss INGEN DÖG inte ens litegrann.
okej vad vill du ha för nån soffa då?? vet inte säjjer han okej kolla nätet själv då leta på nån så jag vet vad jag typ ska leta efter,
nähä ingel lycka där heller.
hitta tillslut 2till, en fick välgodkänt men den tyckte jag var lite förstor efter att måttat hemma.
hittade en exakt likadan men lite mindre som passa vårt vardagsrum bättre.
den fall i hans ögon genom att det var litelite grått i tygen än litelite brunt som i den andra. då gick jag hem, grät och började planera var jag skulle gömma hans lik...
vi köpte tillslut soffan han ville ha för att jag inte kunde leva en dag till utan soffa, det vart asbra måste säjjas men sen dess frågar jag inte om nått, köper bara hem sen får han fan leva met för det är inte bara det att inget duger, han vet inte vad han vill ha och då är det väldigt svårt att kompremissa.
så när jag satt där i min nya soffa och kollade på NÅTT tvprogram där en ung tjej var på ikea med sin unga kille som inte brydde sig ett skit och hon säjjer "jag önskar att han skulle bry sig mer om inredning" då tänkte jag NÄHÄEDU det vill du absolutabsolut inte.
Måste inflika att jag tänker på han när jag köper saker till vårt hem, vill lixom inte att han ska sova i ett sovrum med rosa rosetter, gossegjur och ryshpysh, även om just det inte är min stil överhuvedaget.
var glada om ni harnågorlunda samma stil och kan diskutera saken annars är det midre roligt.
jossebosse, 2010-01-27
När jag och sambon skulle flytta in i huset så tyckte jag att det skulle bli mysigt att välja sakerna ihop.... Det föll redan på tapeterna! Han valde den hiskeligaste tapet jag någonsin sett, turkos med nåt epilepsi-(stavas det så?) mönster, inte direkt det rogivande man vill ha i ett sovrum.
Efter det avslöjade han att han är färgblind... Han är nu fråntagen all bestämmanderätt! ;-)
Vi diskuterar själva stilen och bestämmer ihop men alla detaljer lämnar han till mig.
Kunde dock vara lite kul om han hade intresserat sig LITE för möbler och inredning iaf. Han kan ju inte bara förstå varför jag vill byta ut soffbordet till i samma träslag som tv-bänken när vi redan har ett bord(som är ASFULT och inte matchar med något i vardagsrummet)
Åandra sidan kan jag ju inte förstå varför man behöver ett par nya jaktbyxor när dom gamla fortfarande håller.. ;-)
missgoofy, 2010-01-28
Jag kan svara på vad män, eller iaf min man, tycker om att bo i ett rosa-lila hem. När min sambo först flyttade in till mitt högst feminina hem (dock inte så mkt shabby-chic) sa han att han var totalt ointresserad av inredning och att han inte brydde sig ett dugg om att sova i ett sovrum med ljusrosa väggar. Å jag tror det stämmer. Men nu har vi köpt en gemensam nyprodcerad lgh som vi ska göra många tillval till och nu helt plötsligt har han fått en vilja och egen inredningssmak. Jag antar att han är trött på det rosa-lila och inte litar på att jag följer mitt nya rosa-förbud.
För övrigt så är det jag som de facto bestämmer då min sambo varken har intresse eller tålamod att gå igenom allt utbud och valmöjligheter. Däremot vill han få det att verka som att hans åsikt betyder ngt men oftast inser han själv att hans förslag är väldigt, väldigt dåliga. Men att han har fått sina vilja igenom att alla väggar i nya lgh ska vara vita anser jag vara en stor bedrift och framgång för honom.
LadyClose, 2010-03-20
Jag misstänker alltid när jag läser inredningstidningar där dom har "hemma hos"-reportage att det är kvinnan som bestämt nästan rubbet. Men ändå så står det uteslutande i artiklarna meningar som denna : "Jag och Göran" "Vi" "Stefan och jag"...
Hemma hos min mamma och hennes sambo är det min mamma som till 100% bestämmer. Hon väljer ut en blommig tapet som han vill kräkas åt och sen tapetserar han snällt upp den åt henne. HAr han en åsikt slår hon bort den, klassiskt "Selma och Lilla Fridolf" par.
Hemma hos min storerbror och hans fästmö (om en vecka fru) är det hennes stil som dominerar lägenheten till 100%. Första gången jag kom på besök undrade jag om min bror verkligen bodde där. Det enda spår jag kunde hitta var hans tv-spel och möjligtvist hans kläder i garderoben.
limpan, 2010-03-21
LadyClose, det är ju vanligast att kvinnan inreder och mannen sköter det praktiska därefter. Lite tråkigt, men de flesta män dör nästan hellre än går in i vissa affärer osv. Är väl lite som kläder, inte så vanligt intresse bland män.