Sparris: Jag älskar böcker och har svårt för den typen av människor som din vän var med om. Tur att jag inte jobbar i en bokhandel, jag skulle vara alldeles för känslomässigt engagerad.
Folk som fyller hyllmetrar med en massa böcker för att framstå som intellektuell har jag svårt för. Har dom inte tänkt läsa böckerna, förtjänar inte någon annan att få äga dom då?
Neppy: jag har en kokbok med Gordon Ramsay, och den använder jag som ett stilleben. Att ha en enstaka bok klassar jag inte som samma sort som ovanstående.
Generellt är jag väldigt motvillig till att samla på mig prylar som inte fyller någon funktion, men böcker är ett undantag.
Förutom att jag är intresserad av litteratur älskar jag böcker (som i föremål bestående av hopbundna papper mellan pärmar). Sedan väldigt tidig barndom har jag varit väldigt noga med hur böcker luktar, hur bindningen låter när man öppnar boken, hur papperet känns och hur det låter när man bläddrar, vad det är för format på boken, hur typsnittet ser ut och vad det är för kvalitet på trycket... När jag var yngre läste jag ofta om böcker tio gånger, men det händer sällan numera. Däremot tar jag ofta fram favoriter och luktar och klämmer på dem. Jag vet inte om det räknas som användning av böcker? :-)
Jag säljer inte min kurslitteratur efter avslutade kurser (inte ens böcker jag inte kommer ha nytta av i yrkeslivet senare), dels för att jag vill kunna stryka under och öppna ordentligt utan att tänka på andrahandsvärdet men också därför att de är böcker och jag vill ha dem omkring mig. Jag sparar på pocketböcker, för jag tycker om skrynkliga ryggar på vällästa böcker (dessutom luktar de ofta bättre än inbundna). Så småningom, när jag fått hit mina böcker som fortfarande ligger i mitt föräldrahem och har utökat mitt bibliotek, kommer en del böcker åka i pappersinsamlingen (har en ganska stor kategori som jag kallar "skumma böcker från skumma släktingar"), men jag har hellre böcker jag inte gillar eller står för som utfyllnad än lever i ett hem med få böcker.
Jag är trött av att vara trött på inredning..
Jag är så mätt på inredning och har sådan ide torka så har tappat lusten helt.
Den har varit så i några månader nu och jag är verkligen trött på att vara trött men är ändå så trött så jag orkar inte..
Någon som förstår mig ? :)
En annan sak jag är trött på är "shabby chic lantligt new england". Först tyckte jag det var riktigt snyggt för sisådär tre månader sen. Nu suckar jag ofrivilligt när jag ser "lantliga" hem med "new england"-stuk. Jag gillar fortfarande gamla nötta möbler, men varför är allt vitt? Det måste vara kallt att bo i sånna hem under vintern.
Må låta lite skumt detta men är trött på följande:
* Minimalism ( Varför ska det vara så? Missförstå mig inte. Jag är ingen sammlare och lär aldrig bli det frivilligt, men varför ska det vara så minimalt? Vad hände med allt som gör ett hem personligt?)
* Öppna ytor (Är ingen torgfobiker, men ibland är det skönt att ha en vettig vägg att slänga upp tv'n på eller några fina tavlor. Eller helt enkelt en dörr in till sovalkoven.)
Annars är i alla fall jag öppen för det mesta även om jag inte blir frälst på en gång (dock är det större chans att jag slänger mig över en flamingo än något i shabby chic etc, även om shabby kan vara fint i rätt miljöer).
Anden : läste en artikel om industridesignern Ross Lovegrove, han anser att minimalism är ett modeord och en ursäkt för att producera fyrkantiga obekväma möbler. Själv tycker jag att jag vet för lite om minimalism, hela uttrycket är för vagt för att jag ska ta nån ställning. Jag är som sagt väldigt ny på inredning, men jag lär mig successivt!
LadyClose: Är själv relativt ny (nå, varit intresserad i många år nu, men först nyligen då jag fördjupat mig ännu mer i det =) [vill ju veta en massa] ). Han kan helt klart ha rätt i det! Väljer själv hellre (och har gjort en mjuk Ektorps soffa än något hårt och fyrkantigt/snyggt ^^;
Nog är det ett vagt uttryck alltid, men för mig är innebörden det samma/en ursäkt till att ha så lite pryttlar och möbler som det bara är möjligt. Har, i risk för att göra mig ovän med en massa, aldrig förstått poängen i det.
anden: en fyrkantig soffa kan också vara mjuk och härlig. Att klaga på andra soffor när man själv kör med en Ektorp är lite fel tycker jag, troligtvis Sverige tråkigaste soffa, enligt mig. Förstår inte ens varför folk envisas att köpa soffor på IKEA:
1, Har haft samma soffor i 10 år.
2, Kostar lika mycket som hos många andra tillverkare (om man bortser från Studentmöbler som Klippan osv).
3, Alla andra har en likadan.
limpan: Kan säga att min soffa är bland de bästa köpen jag gjort till mitt hem. Den var billig (för en soffa), samt är bland de skönaste man kan ligga i utöver sängen! Har dessutom en katt, så att möbeln är billig och man kan byta tyg är A och O för mig. Sen att den passar in i resten av möblemanget är inte helt illa heller! Vad gör det om att alla andra har just den soffan också? Spelar väl ingen roll? Visst är det kul att vara orginel, men hur lätt är det på en skala från ett tio i dagsläget? Vad gör det att de kört med samma design på sofforna i mer än 10 år? Det är ett bevis på att det är en klassisk design som faktiskt funkar i min mening.
Samt när det gäller klagolåt, oavsett vilken soffa jag skulle haft, och skrivit som jag skrivit i tidigare inlägg så skulle det ha varit minst 20 pers till som skulle tänkt 'har man en sån soffa har man ingen rätt att klaga' (hur snällt är det egentligen?).
Sida 4 av 4:
LadyClose, 2010-03-21
Sparris: Jag älskar böcker och har svårt för den typen av människor som din vän var med om. Tur att jag inte jobbar i en bokhandel, jag skulle vara alldeles för känslomässigt engagerad.
Folk som fyller hyllmetrar med en massa böcker för att framstå som intellektuell har jag svårt för. Har dom inte tänkt läsa böckerna, förtjänar inte någon annan att få äga dom då?
Neppy: jag har en kokbok med Gordon Ramsay, och den använder jag som ett stilleben. Att ha en enstaka bok klassar jag inte som samma sort som ovanstående.
Proteser, 2010-03-22
Generellt är jag väldigt motvillig till att samla på mig prylar som inte fyller någon funktion, men böcker är ett undantag.
Förutom att jag är intresserad av litteratur älskar jag böcker (som i föremål bestående av hopbundna papper mellan pärmar). Sedan väldigt tidig barndom har jag varit väldigt noga med hur böcker luktar, hur bindningen låter när man öppnar boken, hur papperet känns och hur det låter när man bläddrar, vad det är för format på boken, hur typsnittet ser ut och vad det är för kvalitet på trycket... När jag var yngre läste jag ofta om böcker tio gånger, men det händer sällan numera. Däremot tar jag ofta fram favoriter och luktar och klämmer på dem. Jag vet inte om det räknas som användning av böcker? :-)
Jag säljer inte min kurslitteratur efter avslutade kurser (inte ens böcker jag inte kommer ha nytta av i yrkeslivet senare), dels för att jag vill kunna stryka under och öppna ordentligt utan att tänka på andrahandsvärdet men också därför att de är böcker och jag vill ha dem omkring mig. Jag sparar på pocketböcker, för jag tycker om skrynkliga ryggar på vällästa böcker (dessutom luktar de ofta bättre än inbundna). Så småningom, när jag fått hit mina böcker som fortfarande ligger i mitt föräldrahem och har utökat mitt bibliotek, kommer en del böcker åka i pappersinsamlingen (har en ganska stor kategori som jag kallar "skumma böcker från skumma släktingar"), men jag har hellre böcker jag inte gillar eller står för som utfyllnad än lever i ett hem med få böcker.
evelina_eli_3, 2010-03-22
Jag är trött av att vara trött på inredning..
Jag är så mätt på inredning och har sådan ide torka så har tappat lusten helt.
Den har varit så i några månader nu och jag är verkligen trött på att vara trött men är ändå så trött så jag orkar inte..
Någon som förstår mig ? :)
LadyClose, 2010-03-22
En annan sak jag är trött på är "shabby chic lantligt new england". Först tyckte jag det var riktigt snyggt för sisådär tre månader sen. Nu suckar jag ofrivilligt när jag ser "lantliga" hem med "new england"-stuk. Jag gillar fortfarande gamla nötta möbler, men varför är allt vitt? Det måste vara kallt att bo i sånna hem under vintern.
Ood, 2010-03-24
Må låta lite skumt detta men är trött på följande:
* Minimalism ( Varför ska det vara så? Missförstå mig inte. Jag är ingen sammlare och lär aldrig bli det frivilligt, men varför ska det vara så minimalt? Vad hände med allt som gör ett hem personligt?)
* Öppna ytor (Är ingen torgfobiker, men ibland är det skönt att ha en vettig vägg att slänga upp tv'n på eller några fina tavlor. Eller helt enkelt en dörr in till sovalkoven.)
Annars är i alla fall jag öppen för det mesta även om jag inte blir frälst på en gång (dock är det större chans att jag slänger mig över en flamingo än något i shabby chic etc, även om shabby kan vara fint i rätt miljöer).
LadyClose, 2010-03-24
Anden : läste en artikel om industridesignern Ross Lovegrove, han anser att minimalism är ett modeord och en ursäkt för att producera fyrkantiga obekväma möbler. Själv tycker jag att jag vet för lite om minimalism, hela uttrycket är för vagt för att jag ska ta nån ställning. Jag är som sagt väldigt ny på inredning, men jag lär mig successivt!
Ood, 2010-03-24
LadyClose: Är själv relativt ny (nå, varit intresserad i många år nu, men först nyligen då jag fördjupat mig ännu mer i det =) [vill ju veta en massa] ). Han kan helt klart ha rätt i det! Väljer själv hellre (och har gjort en mjuk Ektorps soffa än något hårt och fyrkantigt/snyggt ^^;
Nog är det ett vagt uttryck alltid, men för mig är innebörden det samma/en ursäkt till att ha så lite pryttlar och möbler som det bara är möjligt. Har, i risk för att göra mig ovän med en massa, aldrig förstått poängen i det.
limpan, 2010-03-24
anden: en fyrkantig soffa kan också vara mjuk och härlig. Att klaga på andra soffor när man själv kör med en Ektorp är lite fel tycker jag, troligtvis Sverige tråkigaste soffa, enligt mig. Förstår inte ens varför folk envisas att köpa soffor på IKEA:
1, Har haft samma soffor i 10 år.
2, Kostar lika mycket som hos många andra tillverkare (om man bortser från Studentmöbler som Klippan osv).
3, Alla andra har en likadan.
Ood, 2010-03-25
limpan: Kan säga att min soffa är bland de bästa köpen jag gjort till mitt hem. Den var billig (för en soffa), samt är bland de skönaste man kan ligga i utöver sängen! Har dessutom en katt, så att möbeln är billig och man kan byta tyg är A och O för mig. Sen att den passar in i resten av möblemanget är inte helt illa heller! Vad gör det om att alla andra har just den soffan också? Spelar väl ingen roll? Visst är det kul att vara orginel, men hur lätt är det på en skala från ett tio i dagsläget? Vad gör det att de kört med samma design på sofforna i mer än 10 år? Det är ett bevis på att det är en klassisk design som faktiskt funkar i min mening.
Samt när det gäller klagolåt, oavsett vilken soffa jag skulle haft, och skrivit som jag skrivit i tidigare inlägg så skulle det ha varit minst 20 pers till som skulle tänkt 'har man en sån soffa har man ingen rätt att klaga' (hur snällt är det egentligen?).