Loppisbesök för att köpa en liten vas eller dylikt blev ett inköp av sekretär som ropade på mig.

Kackholm

Skrivet av SE

Publicerat för sen
Igår åkte jag till Erikshjälpens loppis för att se om jag kunde hitta en liten vas eller skål av nysilver eller tenn att göra ett arrangemang i som present till en vän. Jag hittade en vacker skål som blev perfekt och lite annat smått och gott i tenn och nysilver. Sådant som man bara måste ha och som man aldrig kan få för mycket av.

Men jag var ju tvungen att gå en runda genom butiken. Jag hade inga förväntningar över att hitta något mer en timma innan stängning. Det brukar vara utplockat då.

Men där! På möbelavdelningen stod den! En så vacker sekretär och den ropade till mig: Jag är kär i dig! Säg att du är kär i mig med! -Oja sa jag! Jag är kär i dig!
Men det visades sig att den var tingad. Jag tror aldrig jag blivit så ledsen förr över en möbel. Ett biträde kom fram och frågade om jag var intresserad av den. Ja jättemycket sa jag. Ja den är tingad till lördag men det är något konstigt med det för vi tingar bara en timma. Jag ska se om jag får fatt på min kollega som skrivit lappen. Vill du så sätter jag en såld-lapp på den med ditt namn så kan ingen annan köpa den. Ja gör det sa jag.. Sambon stod bakom mig och suckade lätt, vetande att nu kostar det och han får bära.... Kom tillbaka om tio minuter sa biträdet.
De minuterna var långa! Jag såg att han ringde någon och han pratade länge med en annan man. Det här går inte vägen tänkte jag med en konstig känsla av sorg i hjärtat. Jag brukar inte gå så upp i taket. Jag brukar resonera som så att saker o ting händer av en anledning och är det meningen jag ska ha en viss sak så blir det så. Men den här gången funkade inte det resonemanget, Jag var övertygad jag skulle börja gråta om sekretären inte fick flytta med mig hem.
Efter de där tio minuterna vänder sig då biträdet om och säger: Den är din om du vill ha den. Han såg hur glad jag blev och han blev nog nästan lika glad han över att se min lycka.

Sambon tittade konstigt på mig när jag smekte den och sa jag är kär. Ja ja..män..ni vet.. ;)
Så nu bor sekretären här. Ännu inte på sin riktiga plats. Det ska möbleras om lite. Men den är ändå så vacker där den står!
Och jag är lycklig!



Kommentarer

Fler inspirerande inlägg

Visa fler utvalda inlägg