Sommarstugan... blir till slut som en förråd man kan bo i, där allt gammalt hamnar, allt som man kastat ut hemifrån eller inte rymmer mer. Ett hus som bara ger en glada minnen som man bara måste ha kvar fast man kanske aldrig skulle ha valt samma grejer själv. Så trots att mannen muttrade lite kom två "nya" lampor på plats under sista sommarstugevistelsen.
Mormors turkosa hallampa som alla långa morbröder slog huvudet i hamnade ovanför matbordet och ger ett alldeles underbart mormorssken, och mammas oranga lilla myslampa från 60-talet fick sin plats i köket, fastän att jag som liten tyckte den var fult pinsam... Kanske en dag kastar jag allt, och slutar spara på all denna nostalgi, men än så länge får det stå kvar- att åka till stugan är ju trots allt lite som att komma "hem".
Och ja, barnstolen använde jag som liten, inte mycket som är nytt här.
