Jippie, nu är nästan gillestugan klar. Förra helgen och veckan målade jag lite finlir och mannen skruvade upp hyllor på väggarna.
Jag hade fått flera Stringhyllor i original av min farmor och farfar som vi placerade bredvid vår gamla soffa. De passade fint ihop. Det blir lite retro design i gillestugan men jag tycker att det blir fint. Jag har tagit vara på släktingars gamla möbler och med lite nya kuddar och färg blev faktiskt resultatet ganska mysigt. Men än finns det lite att göra. Ett dörrfoder skall slipas och målas klart. Gardiner ska sys i ett underbart tyg från Jotex. Sedan måste jag vänta på att vi ska börja riva köket för då ska jag förvandla gamla underskåp till förvaring nere i gillestugan. Men nu har rummet tagit form. Vi har invigt rummet genom att spela tv-spel med vänner och bekanta. Kanske ska det också bli en klassisk (men hopplöst ute) bardisk också. Jag var lite misströstande i helgen och tittade på hus på hemnet då jag hade drömt att vi flyttade till ett nytt hus. Jag fann ett hus som var intressant och där allt var i renoverat och klart. Jag pratade med min man men han sa nej. Jag förstår honom för bara tanken att flytta till ett annat hem skär i mitt hjärta. Jag älskar vårt hus, för mig är det inte bara ett dött material där jag förvarar mina möbler. Det är mitt hem i själ och hjärta och så kände vi båda från den dag vi satte våra fötter innanför tröskeln. Det hus som otroligt nog ingen annan ville ha, 1997 då inga tycktes vara intresserade av att renovera. Dödsbo som det var fanns det mycket att ta tag som förfallit över tid. Men vi såg potential. Vi var unga och sugna och allt skulle bli klart på två år. Tolv år och tre barn senare, de kom 98,00,02, så har vi inte kommit lite mer än halvvägs. Det fula gula köket som bara skulle bort ska renoveras i år och i de renoverade rummen saknas många lister och andra små detaljer. Det r mycket som är halvfärdigt som kan stå mig upp i halsen och då smyger små drömmar på om hus som är det inte behöver göras några större arbeten på under en överskådlig framtid. Men så kommer ordet men, men jag älskar ju mitt hus med de sneda väggarna med så mycket personliga detaljer och som har ett underbart läge med milslång utsikt över sädesfält,stadskontur och lite vatten. Vi kan heller inte ha bättre grannar som blivit våra käraste vänner som ställer upp i vått och torrt. Vilka skulle vi annars fira nyår och Valborg med och med krypavstånd hem när barnen är trötta? Nej det blir att bo kvar och skaffa nya krafter och inspiration. Det får jag
här på Styleroom tack vare era bilder och kommentarer. Så köket nästa! (kanske skulle såga en list också eller två)
Jag hade fått flera Stringhyllor i original av min farmor och farfar som vi placerade bredvid vår gamla soffa. De passade fint ihop. Det blir lite retro design i gillestugan men jag tycker att det blir fint. Jag har tagit vara på släktingars gamla möbler och med lite nya kuddar och färg blev faktiskt resultatet ganska mysigt. Men än finns det lite att göra. Ett dörrfoder skall slipas och målas klart. Gardiner ska sys i ett underbart tyg från Jotex. Sedan måste jag vänta på att vi ska börja riva köket för då ska jag förvandla gamla underskåp till förvaring nere i gillestugan. Men nu har rummet tagit form. Vi har invigt rummet genom att spela tv-spel med vänner och bekanta. Kanske ska det också bli en klassisk (men hopplöst ute) bardisk också. Jag var lite misströstande i helgen och tittade på hus på hemnet då jag hade drömt att vi flyttade till ett nytt hus. Jag fann ett hus som var intressant och där allt var i renoverat och klart. Jag pratade med min man men han sa nej. Jag förstår honom för bara tanken att flytta till ett annat hem skär i mitt hjärta. Jag älskar vårt hus, för mig är det inte bara ett dött material där jag förvarar mina möbler. Det är mitt hem i själ och hjärta och så kände vi båda från den dag vi satte våra fötter innanför tröskeln. Det hus som otroligt nog ingen annan ville ha, 1997 då inga tycktes vara intresserade av att renovera. Dödsbo som det var fanns det mycket att ta tag som förfallit över tid. Men vi såg potential. Vi var unga och sugna och allt skulle bli klart på två år. Tolv år och tre barn senare, de kom 98,00,02, så har vi inte kommit lite mer än halvvägs. Det fula gula köket som bara skulle bort ska renoveras i år och i de renoverade rummen saknas många lister och andra små detaljer. Det r mycket som är halvfärdigt som kan stå mig upp i halsen och då smyger små drömmar på om hus som är det inte behöver göras några större arbeten på under en överskådlig framtid. Men så kommer ordet men, men jag älskar ju mitt hus med de sneda väggarna med så mycket personliga detaljer och som har ett underbart läge med milslång utsikt över sädesfält,stadskontur och lite vatten. Vi kan heller inte ha bättre grannar som blivit våra käraste vänner som ställer upp i vått och torrt. Vilka skulle vi annars fira nyår och Valborg med och med krypavstånd hem när barnen är trötta? Nej det blir att bo kvar och skaffa nya krafter och inspiration. Det får jag
här på Styleroom tack vare era bilder och kommentarer. Så köket nästa! (kanske skulle såga en list också eller två)
