renovering är inte alltid av godo.

Jag är så glad att jag och min sambo fick tag på en lägnhet som inte är renoverad. Golv är kvar, kök är kvar, fönster är kvar, dörrar är kvar. Allt är kvar! Det gör att min lägenhet känns mer speciell (såklart att jag tycker det, för det är ju MIN lägenhet), mer unik, mer som mig och min sambo! Jag blir arg och ledsen när jag ser hur folk utan att tänka en omgång till blåser ut vackra kök och sätter in ett nytt, toppmodernt kök som ser ut som alla andras kök! För det är det dom gör, ser ut som alla andra och det imponerar inte på mig. Jag älskar att våra golv knarrar när jag tassar runt i lägenheten, jag älskar att mina köksluckor ibland kan haka upp sig och att det knäpper och knakar lite varstans. Min bostadsrättsförening är en väldigt stor förening och därför dyker det väldigt ofta upp lägenheter på hemnet som är i samma förening. Jag får chippa efter andan när jag ser vad folk har gjort (läs:förstört) lägenheterna. En lägenhet som en gång såg ut som vår (byggår 1953), känns helt plötsligt att vara från 1997. Usch, fy och blä.

Jag och min sambo har precis renoverat vår lägenhet. Köket är kvar, golven är kvar, fönstren är kvar, dörrarna är kvar osv osv...ni förstår kanske vart jag vill komma? Man kan fräscha upp en lägenhet utan att ta bort dess själ, utan att ta bort det som gör lägenheten unik. Bilderna nedan visar en lägenhet från samma bostadsrättsförening, tycker ni den är ett dugg lik min lägenhet?

OBSERVERA att jag menar inte att lägenheten nedan är ful, så elak vill jag inte vara. Det jag menar är att det finns inget kvar i den här lägenheten som visar på dess ursprung, att det faktiskt är en gammal lägenhet.