I väntan på att nya batterier ska landa alldeles av sig själv i digitalkameran så jag kan lägga upp ett album över sovrummet, funderar jag allvarligt på att lära mig hantera en symaskin. Jag har en jättefin symaskin som jag fick i 18-årspresent av min mormor. Mormor är rar, men har kanske missförstått sitt yngsta barnbarns natur en aning. Jag har aldrig kunnat sy, och egentligen aldrig velat kunna det. Nedrasade byxfållar och förargliga hål i favorittröjor har jag alltid löst medelst planlöst tråcklande med nål och tråd. Resultatet har förstås blivit förkastligt och bara hållit några veckor, men struntsamma, då tråcklar man lite mer helt enkelt.
Nu är läget lite annorlunda dock (kanske var det detta mormor förutspådde redan för 14 år sedan?). Jag har en dotter. Och en galen vurm för vintage-tyger. Jag skulle vilja sy dit "MOA" på samtliga snuttungens tröjor i form av roliga tygapplikationer. Dessutom skulle jag vilja sy gardiner, väggbonader, kuddfodral, förvaringsfickor och pennskrin. Kort sagt: Jag vill sy en massa!
Men hur? Jag stirrar ilsket på symaskinen. Det är lite som när Krösus Sork lade vantarna på Skalmans lingonsaft-drivna tåg och hoppade av ilska, för att han inte visste hur han skulle få tåget att gå framåt. Men jag ska överlista den där gamla husmorsappareten. Vänta bara.
Sockertoppen, 2010-10-01
Man tänker ju lite att om din mormor gav dig den, så kanske hon kan lära dig? Min mamma lärde mig, och vilken nytta och glädje jag haft -och har!- av att kunna sy.
Trevligt skrivet, förresten. Kul och charmigt.
Miscen, svarade 2010-10-01
Tack, och kul med en kommentar :-)
Mormor har numera lite svårt med minnet och annat så hon kan nog tyvärr inte lära mig. Mamma möjligtvis, men det roligaste vore ju att knäcka koden själv... Men jag har ju haft syslöjd en gång i tiden så någonting borde ju finnas kvar i bakhuvudet :)