Mitt uppdrag är upprätthålla förnekelsen av min fruktansvärt fula lägenhet genom att helt täcka den med tavlor, möbler, mattor, prydnadssaker, böcker etc. Som så många sorters eskapism är det skitdrömmar. men jag kan inte hjälpa att just i det här sammanhanget vara något av en koprofil. Orka skämmas så länge man i alla fall försöker väga upp konsumismen med pyssel, eller vad? Är mer 'desperat' än 'glad amatör'.